Tvillingupproret, min syn.

Det var ett tag sen jag var inne, över ett år sedan faktiskt. Jag har inte känt behovet av att skriva förrän nu.
Anledningen till att jag skriver är att jag är trebarnsförälder.

När Oswald var liten, riktigt liten, så hade han ont i magen. Så pass ont att han skrek mer eller mindre konstant i två månader. Sömnbristen höll på att ta knäcken på mig. Det visade sig vara mjölkallergi så med uteslutande av proteinet gick det över. Jag fick sova vettigt, så vettigt det går med en liten och jag fick tillbaka orken.

När vi planerade för att bli fler i familjen så visste vi vad som väntade. Trodde vi.
Kort efter att graviditeten var ett faktum blev jag väldigt illamående, värre än tidigare. Jag kände mig också otroligt svullen för att vara så kort gången. När vi i v 7+5 var på inskrivningen fick vi göra ett ultraljud. Jag kommer aldrig glömma chocken jag fick av tvillingbeskedet. Det kommer nog inte heller mina kollegor som mötte mig på jobbet den dagen.

Under tiden vi tog oss igenom en riskgraviditet och en riskförlossning fick tänka om vad gäller allt. Vi fick, i smått panik, flytta från vår älskade lägenhet till något större med färre trappor. Vi fick köpa en ny bil som fick plats med tre bakåtvända stolar och sälja den bil vi precis hämtat ut. Vi fick också tänka om vad gäller föräldraledigheten.
Vi visste inte vad som väntade, det hade vi ingen aning om. Vi förstod dock att vi skulle behöva vara tillsammans hemma länge.

I sju månader var vi hemma tillsammans, detta tack vare att vi hade ett barn sedan tidigare där vi varit sparsamma med föräldrapenningen. Det och att jag fick möjligheten att jobba en dag i veckan. Det var ett otroligt pusslande för att få det att gå ihop men vi klarade det.
Första året, och egentligen än värre första halvan av andra året, var en pärs men vi tog oss igenom det. Och vi står tillsammans på andra sidan med hälsan i behåll.

Dessvärre är det inte alla som har den möjligheten som vi hade, alla kan inte vara hemma tillsammans. Detta inte för att de inte vill utan för att dagarna inte räcker till.

När en får ett barn får en också, tillsammans med andra föräldern, rätt till 480 dagar varav 90 dagar är lägstanivå-dagar. När en får ett barn till får en ytterligare 480 dagar, varav 90 är lägstanivå.
Får en däremot två barn, eller fler, men endast är gravid en gång får en 480 dagar, varav 90 dagar är lägstanivå, för första barnet men endast 180 dagar för andra, varav 90 dagar är lägstanivå. Alltså får en endast 90 sjukpenninggrunande dagar att ta ut för barn nummer två. Det är alltså tre månader.
Mer om föräldrapenning finns att läsa på Försäkringskassans hemsida.

Enligt en Norsk studie löper tvillingmödrar 77% högre risk att drabbas av depression än enlingsmödrar. Inte helt oförståeligt då många mödrar är ensamma med barn som sover om varandra, väcker varandra, får matas olika tider eller skriker av hunger samtidigt. Jag klarade mig knappt igenom två månader ensam med ett skrikigt barn, hur gör man med två? Då finns kanske inte ens chansen att "sova när barnet sover". För tvillingar är inte alltid synkade, det var inte våra.

Enligt en studie angående svenska mödrar, visserligen gamla siffror, visar även att tvillingmödrar löper större risk att skilja sig. Det är inte heller något som förvånar mig. Dåliga mat- och sömnrutiner leder till att en har lättare för att tappa humöret, vilket i sin tur leder till att en har lättare för att bli oense.

Jag ser inte att argumentet för att det skulle kosta staten mer pengar om tvillingföräldrar också får 480 dagar/barn håller. Inte om en ställer det mot den psykiska ohälsan och vad det kostar staten med vård, sjukskrivningar och allt vad det innebär. Jag ser inte heller att argumentet håller på grund av den enkla anledningen att psykisk hälsa inte går att mäta i pengar.
Det är inte heller så stor andel tvillingar som föds i landet för att det skulle påverka anmärkningsvärt.
Enligt siffror jag hittade från 2012 var det 3078 tvillingar/trillingar/fyrlingar som föddes. När jag räknade av det antal barn som redan får 480 dagar blev det ca 1535 barn kvar. Med tanke på att det föds ca 110 000 barn varje år enligt socialstyrelsen är det ingen stor andel.

Argumentet att det är en inkomstförsäkring är just anledningen till att tvillingföräldrar också bör ha lika många dagar per barn. Möjligheten att ha två föräldrar hemma är anledningen till fler dagar. Den ska alltså ersätta förlorad inkomst för två personer.

Trots att det tidvis var otroligt tufft tog vi oss igenom den värsta tiden tillsammans. Vi står här idag som en enad familj där alla har hälsan i behåll. Alla har inte den möjligheten. Men alla bör ha den möjligheten.
Jag är otroligt glad att tvillingupproret startat och jag hoppas innerligt att det leder någonstans. Det skulle inte hjälpa mig men det skulle hjälpa föräldrar med flerbarnsfödslar i framtiden.

Haveri

Planen om att lägga upp bilder gick i stöpet. Vi har bilderna i vår kamera. När jag skulle starta datorn för att kunna ladda upp dem så startade den inte. Hårddisken har kraschat!

Vi får se när jag lyckas få till det här, vi är utan dator på obestämd tid.

Nystart

Nu har det gått ett bra tag sedan jag uppdaterade senast. Min tanke var att jag skulle hinna skriva lite mer då jag går hemma. Trots det i tanken har varken lust eller ork infunnit sig. Jag känner mig liksom inte alls sugen på att sätta mig framför datorn. Men nu så, nu hoppas vi suget om att skriva har kommit för att stanna.

Tjejerna har under tiden fyllt år, ett helt år har gått sedan de bestämde sig för att komma. Året har gått så sjukligt fort att jag har svårt att förstå.

Malwa går sedan ett tag tillbaka. Azalea tog sina första steg på födelsedagen i torsdags och kan redan gå en längre sträcka utan att ramla.

Under helgen hade vi födelsedagskalas kombinerat med namngivning. Det var en trevlig liten tillställning med släkt och vänner.
Båda skötte sig bra och vi slapp den hysteriska ledsamheten som ibland infinner sig hos Malwa när främmande människor är i närheten.
Bilder från kalaset kommer inom kort, kanske redan ikväll.

Förutom att vi har fullt upp med diverse saker så förbereder vi socialt inför förskolan som kommer till hösten. De har fått plats i slutet av augusti.

Nu verkar tjejerna ha ätit färdigt så det är dags att plocka undan och förbereda oss för att hämta storebror från förskolan. Han ska för övrigt få sova hos sin farmor och farfar i natt. Ett barn mindre här hemma ger mig förhoppning om mer sömn ;)

Tid för lek

Ytterligare en sån där härlig helg har passerat.
I fredags var jag med barnen till biblioteket. Ett mycket uppskattat tillhåll för barnen. Där finns en liten borg, utklädnings kläder, lite pussel och massa böcker.
Vi lunchade i bibliotekets fik "Möllan". Där blev barnen huvudattraktion för alla gamla tanter. Fiket har en skylt där det står "Rullatorparkering" så ni kanske förstår mängden äldre människor som tog sig fram till barnen och gulligullade. Roligt, men lite jobbigt då jag försökte få i dem mat samtidigt.

I lördags var det så fint väder så vi åkte till slottsskogen. Efter lunch och lek i Plikta gick vi för att se säl-matning och kika lite på pingvinerna innan vi åkte hem.

I söndags var vi en sväng till IKEA, vi köpte lite krokar till Oswalds rum och en gardinstång. Så åt vi lunch där till Oswalds stora glädje.
Hemma gick vi ut för att leka en stund och så åkte vi och handlade innan dagen tog slut.

Jag älskar mina helger där jag får spendera tid med barnen. Jag älskar fint väder och nu känns det verkligen som vår.
För övrigt är jag förkyld och min hals tar kål på mig. Ofta tänker jag att jag ska stanna hemma från jobbet, men så tänker jag om. Jag får ju i alla fall inte sova. Det är nackdelen med barn som inte börjat förskolan än, det går inte att vara hemma och vara sjuk.
Nu ska jag förbereda det sista för morgondagen, ta en dusch och sedan sova.

Azalea

Jag är ensam med mina små i helgen och Malwa är orolig om nätterna just nu så jag tänkte sova. Känner dock att jag måste uppdatera om Azaleas framfart.
Hon har liksom de senaste två månaderna suttit på rumpan. I tisdags kväll var det som om hon tänkte "nu får det vara nog!" För helt plötsligt stod hon bredvid mig vid spisen när jag lagade mat.
Två dagar senare, i torsdags kväll började hon att krypa.
Det känns som att hon iakttagit Malwa de senaste två månaderna och lärt sig av hennes misstag för Azalea har gjort enorma framsteg de senaste dagarna! Nu står hon mot det mesta, går (lite vingligt) med stöd, och kryper mellan rummen. Inte i samma hastighet som syrran än men det går fortare hela tiden. Hon sätter sig också ner, inte faller handlöst som Malwa gjorde till en början.
Med Malwa gick det att hänga med i utvecklingen men nu är det svårt. Fast samtidigt är det otroligt roligt! Nu behöver vi inte längre bära på henne för att hon ska kunna vara med oss. Det är så skönt att hon slipper ropa på oss utan bara kan krypa fram om hon vill.
Så duktiga, mina små barn!

Mitt Jobb

Inlägg nummer 500 här på bloggen.

Jag känner att inläggen inte kommer så frekvent som kanske önskas. Det känns inte så roligt att sätta sig vid datorn efter åtta timmar framför skärmen på jobbet.

Lite kort uppdatering om vad som händer här hemma:

Azalea ställer sig upp

Malwa klättrar på allt

Oswald ramlade och slog sig på förskolan idag

Sen tänkte jag att jag skulle hinna passa på att svara på frågan vad jag jobbar med.

Företaget jag är anställd på heter BSN Medical och säljer medicintekniska produkter till bland annat sjukvården. Vid första anblicken kan det verka som ett okänt företag man inte hört talas om. Dock är det så att om man gräver i sitt eller sina föräldrars medicinskåp finnes antagligen någon rulle med Fixomull eller någon typ av Leukotape. Det är alltså olika plåster och förbandsmaterial som ofta finns i hemmet.
Har man någon gång brutit armen har man antagligen haft ett gips, är det ett tungt vitt kalkgips man haft är det med största sannolikhet något från BSN.
Sportar du och skadat dig är det inte omöjligt att du använt dig av våra tejper, lindor eller stöd.

Är man i behov av kompressionsstrumpor på grund av till exempel lymfödem eller åderbråck kan man beställa diverse material på www.jobst.se och då är det antagligen jag eller min rumskamrat som hanterar ordern. Jag är också en av dem som svarar i telefon om man ringer till företaget. Via telefon och mail svarar jag på frågor som gäller allt från orderhantering, reklamationer, produktfrågor, frakt och fakturor. Jag hanterar också fakturor som av olika skäl fastnar i systemet och mycket mer därtill.
Jobbar man inom sjukvården har man antagligen hört talas om företaget mer än en gång.

Det är ett roligt arbete som kräver ganska stor tankeverksamhet och kunskap inom det området. Jag trivs väldigt bra där och gillar mina arbetskamrater.

Love Fridays!

Det frågades om hur man lyckas laga mat med tre barn.
Vi låter Oswald vara med mycket vid matlagningen. Oftast skär han grönsaker eller skalar morötter, ibland får han "diska" under tiden maten tillagas.
Tjejerna brukar antingen leka på golvet i köket eller sitta i sina matstolar. Idag ville dock Azalea bara vara i famnen, men det går det med.

En annan fråga vi fick angående tvillingar var om de fått liknande fyra sista siffror. Svaret på frågan är nej.
Det är totalt olika och inte logiskt någonstans. Det gör att det inte fastnar för mig. Jag kan inte få in de fyra sista hos dem, det går bara inte! Jag vet vilka siffror de har men jag kan inte ordningen. Förhoppningsvis så sätter det sig snart, det är pinsamt att inte kunna.

Idag var vi ute på förmiddagen, jag och mina barn. Oswald och jag passade på att leka medan tjejerna sov gott i vagnen. Därefter gungade vi en stund innan det var dags att gå in för lunch.
När de ätit färdigt åkte jag och sambon iväg på bio.Vi såg Hundraåringen, jätte bra! Dock saknade jag en del grejer från boken.
Jag älskar fredagar!