Läggnings metoder

Jag tror att alla föräldrar som är funtade och inte är beroende av någon beteendepåverkande substans gör det bästa för sina barn.

Jag har varken läst böcker eller bloggar om ämnet. Jag är inte heller någon expert. Dock funderar jag en del kring det.

Jag tänker på när Lilleman var liten och hur han skrek på kvällarna när det var dags att läggas. I det sista skreks det i timtal oavsett vad som gjordes. Vi bar, låg bredvid, sjöng, läste saga, matade, lät vara uppe en stund till osv. Osv.
Till slut gav vi upp och körde 5 minuters metoden. Han fick helt enkelt ligga i sin säng och skrika sig till sömns. Första kvällen tog det 20 minuter och efter ett par kvällar somnade han inom fem minuter! Nu, mer än två år senare, kan han fortfarande ibland ha svårt att somna ensam på kvällen och vaknar ofta på natten för att han vill ha mamma eller pappa bredvid. Ofta tänker jag att jag aldrig skulle låtit honom sova hos oss när han var bebis.


Med tjejerna har det varit en helt annan visa. De har fått sova i egen säng sedan de var två veckor ungefär. Någon enstaka gång har de fått sova hos oss, mest Azalea som ligger still och inte försöker krypa ur sängen.
Malwa somnar allt som oftast på egen hand efter att ha bökat runt och pratat en stund med sig själv, det finns såklart undantagsfall men oftast så.
Azalea har det lite mer kämpigt att somna själv och tycker ofta son egen säng är pest. Kanske för att hon förstår vad den innebär (att sova) men om hon läggs i vår säng somnar hon ofta ensam inom kort.
Nu försöker vi att få henne till att somna i egen säng och vi låter henne skrika lite. Ikväll skrek hon en stund, tystnade och lekte lite för att sedan skrika en stund till. Sedan somnade hon.
Jag tänker att så länge man lyssnar till skriket och hör vad det beror på så är det ok. Är skriket kommet ur kampen mot att somna får de skrika. Är skriket ett rop om närhet och tröst plockas barnet i fråga upp. Svårare än så kan det ju inte vara.
Min förhoppning är att de kan sova lugnt i egna sängar när de är tre år, att vår envishet om att de ska sova själva nu ger belöning när de blir lite äldre. Att jag får bevisat för mig att sonens oroliga nätter till mångt och mycket beror på att han sov hos oss som bebis och att han haft svårt att göra sig av med den närheten.

Den som lever får se.