Tvillingupproret, min syn.

Det var ett tag sen jag var inne, över ett år sedan faktiskt. Jag har inte känt behovet av att skriva förrän nu.
Anledningen till att jag skriver är att jag är trebarnsförälder.

När Oswald var liten, riktigt liten, så hade han ont i magen. Så pass ont att han skrek mer eller mindre konstant i två månader. Sömnbristen höll på att ta knäcken på mig. Det visade sig vara mjölkallergi så med uteslutande av proteinet gick det över. Jag fick sova vettigt, så vettigt det går med en liten och jag fick tillbaka orken.

När vi planerade för att bli fler i familjen så visste vi vad som väntade. Trodde vi.
Kort efter att graviditeten var ett faktum blev jag väldigt illamående, värre än tidigare. Jag kände mig också otroligt svullen för att vara så kort gången. När vi i v 7+5 var på inskrivningen fick vi göra ett ultraljud. Jag kommer aldrig glömma chocken jag fick av tvillingbeskedet. Det kommer nog inte heller mina kollegor som mötte mig på jobbet den dagen.

Under tiden vi tog oss igenom en riskgraviditet och en riskförlossning fick tänka om vad gäller allt. Vi fick, i smått panik, flytta från vår älskade lägenhet till något större med färre trappor. Vi fick köpa en ny bil som fick plats med tre bakåtvända stolar och sälja den bil vi precis hämtat ut. Vi fick också tänka om vad gäller föräldraledigheten.
Vi visste inte vad som väntade, det hade vi ingen aning om. Vi förstod dock att vi skulle behöva vara tillsammans hemma länge.

I sju månader var vi hemma tillsammans, detta tack vare att vi hade ett barn sedan tidigare där vi varit sparsamma med föräldrapenningen. Det och att jag fick möjligheten att jobba en dag i veckan. Det var ett otroligt pusslande för att få det att gå ihop men vi klarade det.
Första året, och egentligen än värre första halvan av andra året, var en pärs men vi tog oss igenom det. Och vi står tillsammans på andra sidan med hälsan i behåll.

Dessvärre är det inte alla som har den möjligheten som vi hade, alla kan inte vara hemma tillsammans. Detta inte för att de inte vill utan för att dagarna inte räcker till.

När en får ett barn får en också, tillsammans med andra föräldern, rätt till 480 dagar varav 90 dagar är lägstanivå-dagar. När en får ett barn till får en ytterligare 480 dagar, varav 90 är lägstanivå.
Får en däremot två barn, eller fler, men endast är gravid en gång får en 480 dagar, varav 90 dagar är lägstanivå, för första barnet men endast 180 dagar för andra, varav 90 dagar är lägstanivå. Alltså får en endast 90 sjukpenninggrunande dagar att ta ut för barn nummer två. Det är alltså tre månader.
Mer om föräldrapenning finns att läsa på Försäkringskassans hemsida.

Enligt en Norsk studie löper tvillingmödrar 77% högre risk att drabbas av depression än enlingsmödrar. Inte helt oförståeligt då många mödrar är ensamma med barn som sover om varandra, väcker varandra, får matas olika tider eller skriker av hunger samtidigt. Jag klarade mig knappt igenom två månader ensam med ett skrikigt barn, hur gör man med två? Då finns kanske inte ens chansen att "sova när barnet sover". För tvillingar är inte alltid synkade, det var inte våra.

Enligt en studie angående svenska mödrar, visserligen gamla siffror, visar även att tvillingmödrar löper större risk att skilja sig. Det är inte heller något som förvånar mig. Dåliga mat- och sömnrutiner leder till att en har lättare för att tappa humöret, vilket i sin tur leder till att en har lättare för att bli oense.

Jag ser inte att argumentet för att det skulle kosta staten mer pengar om tvillingföräldrar också får 480 dagar/barn håller. Inte om en ställer det mot den psykiska ohälsan och vad det kostar staten med vård, sjukskrivningar och allt vad det innebär. Jag ser inte heller att argumentet håller på grund av den enkla anledningen att psykisk hälsa inte går att mäta i pengar.
Det är inte heller så stor andel tvillingar som föds i landet för att det skulle påverka anmärkningsvärt.
Enligt siffror jag hittade från 2012 var det 3078 tvillingar/trillingar/fyrlingar som föddes. När jag räknade av det antal barn som redan får 480 dagar blev det ca 1535 barn kvar. Med tanke på att det föds ca 110 000 barn varje år enligt socialstyrelsen är det ingen stor andel.

Argumentet att det är en inkomstförsäkring är just anledningen till att tvillingföräldrar också bör ha lika många dagar per barn. Möjligheten att ha två föräldrar hemma är anledningen till fler dagar. Den ska alltså ersätta förlorad inkomst för två personer.

Trots att det tidvis var otroligt tufft tog vi oss igenom den värsta tiden tillsammans. Vi står här idag som en enad familj där alla har hälsan i behåll. Alla har inte den möjligheten. Men alla bör ha den möjligheten.
Jag är otroligt glad att tvillingupproret startat och jag hoppas innerligt att det leder någonstans. Det skulle inte hjälpa mig men det skulle hjälpa föräldrar med flerbarnsfödslar i framtiden.