Att vänta två

Ett plus på stickan, en inskrivning, ett ultraljud. Det vi trodde var ett barn visade sig vara två. Total chock! Ska jag bli trebarnsmamma? Vid en ålder av 25?
Första tanken var att vi måste flytta. Vi kan inte längre bo tre trappor upp utan hiss.

Hittills har det varit lite av en pärs, en tid präglat av illamående. Efter att en tid hemma skickade sambon mig till läkaren igår, som tyckte att jag skulle läggas in för dropp. När vår underbara son försummas för att jag inte kan ta hand om honom så är det svårt att se värdet i det hela.
När han var här för att besöka mig på sjukhuset och sedan drar mig i sjukhusrocken och gråter för att han vill ha med mig hem, så är det otroligt tufft.

Nu känns det i alla fall bättre och när proverna visar bra värden ska jag få komma hem. Det är inte ovanligt att man får komma tillbaka men jag hoppas att jag ska slippa det. Jag hoppas jag ska kunna komma tillbaka till jobbet snart och kunna spendera massa tid med min son.

Såklart ser vi fram emot att få två små till, men för mig iaf är det svårt att förstå. Det kan nog landa när det praktiska är löst. När vi hittat en ny bostad osv.

Jag älskar min sambo som tar hand om allt när jag inte kan. Som tar hand om mig när jag inte förmår det själv.