Nära döden

Det här med att uppdatera bloggen har inte varit prio ett den senaste tiden, som ni kanske märker.
Barnen tar väldigt mycket tid just nu. Speciellt en av tvillingarna som skriker mer och mer för varje dag. Eftersom lilleman hade svårt för mjölkprotein ska vi redan nu prova att utesluta det i hennes kost för att se om det blir någon skillnad. Onödigt att vänta om vi vet att det kan vara orsaken.
För er som undrar (om någon gör det) så ammar jag inte.
Om någon nu undrar varför så är anledningen att sjukvården gjorde en miss.

Det var nämligen så att vi åkte in på en extra viktkontroll när de var fem dagar gamla, detta för att den mista var lite skakig vid pku-testet. När jag kom till storkenmottagningen med dem hade de fullt upp där. Därför blev jag hänvisad till special bb där vi låg tidigare. Väl där visade vågen att barnen gått ner jätte mycket i vikt, den ena 15% och den andra hela 17%!
Vi blev såklart inlagda igen och en plan för intensiv matning inrättades. Matningen skulle pågå under drygt ett dygn innan nästa vägning.
Ju längre in på dygnet vi kom desto mer slöa blev dem och vägrade äta. Jag kommer aldrig att glömma morgonen då det tog två timmar att få i lilla tjejen 30ml, sen kräktes hon och så fick hon diarré. Då i stunden när det rann som vatten ur henne, då slog tanken mig att hon inte skulle överleva.
Inte långt efter det var det dags för vägning och läkarbesök. Första barnets vägning visade att hon gått ner ytterligare 200g!! Det var inte sant, tårarna rann på mig för det bekräftade bara min oro att hon inte skulle klara sig. Läkarn protesterade för han menade att de var fullt friska. Sambon strejkade också och krävde vägning på en annan våg.
En annan våg togs in och den visade sig istället en viktuppgång, en som visade att de var tillbaka på sin ursprungsvikt. Vad var fel?
Sköterskan tittade och såg att någon placerat ett decinfektions flaska under vågen. Den gjorde att vågplattan inte kunde gå ner ordentligt och visade därför för lite.
Det hade alltså aldrig varit något fel på våra döttrar! Alla symptom som uppstod berodde på övermatning. Hur många barn som vägts på den felaktiga vågen hade de ingen aning om.
Jag var så känslomässigt slut efter pärsen som infunnit sig under dygnet att jag bröt ihop. Jag orkade inte mer och visste inte vad jag skulle tro.
När vi kom hem så orkade inte mer och gav helt enkelt upp amningen.

Nu är det ganska skönt med ersättning då det innebär att jag och sambon kan hjälpas åt under nätterna. Det bidrar också till att jag kan gå ut och leka några timmar med sonen och veta att de klarar sig utan mig.

I natt är sambon ute och fiskar så jag ska klara alla tre själv för första gången nattetid. Det aka bli spännande att se hur det går. Eller helt själv blir jag inte för två kära vänner är på väg ner hit nu och lär vara här när som helst. Så så roligt!

Nu är det dags för lite matning av bebisar.