Gott nytt år!

Tjejerna sover och lilleman är ute med sin mormor och hennes man i skogen på äventyr. Sambon sover också, vilket jag kanske skulle satsa på jag med. Väljer dock att istället sitta framför datorn ifred med en kopp kaffe.

Nu är det alltså nytt år. Mycket hände förra året och det har på många sätt varit ett bra år.
Vi började med att jag var ganska gravid. Eller ja, jag var mycket gravid med tanke på att det låg två små där inne. Vi flyttade in i vår nuvarande lägenhet. Någonting jag inte riktigt såg fram emot då jag var så förtjust i vår förra. Det har varit många gånger, kanske främst pga hormoner, som jag gråtit över att det inte alls varit som jag önskat. När vi flyttade in var det ostädat och mycket som inte fungerade som det skulle.
Det tog dock inte mer än någon dag innan vi kände oss hemma. Kanske var det pga flytten flöt på så smidigt och för att vi fick i ordning våra saker ganska snabbt.
I maj fyllde jag 25 år, halvvägs till femtio. Min födelsedag kom lite i skymundan och har inte riktigt firats då det samma dag kom två underbara små knyten till världen!
Sedan dess har det flutit på och det har många gånger varit svårt att stanna upp för att reflektera, det har liksom inte riktigt hunnits med.
Under hösten fyllde lilleman tre år och det firades bland annat med barnkalas på gården. En riktigt hit!
Jag började också att jobba lite, en dag i veckan, vilket varit ett viktigt andrum för mig.

Julen kom och gick. Julafton spenderades hos svärföräldrarna, vilket nog har blivit lite av tradition. På juldagen åkte vi upp, hem, till Bergslagsskogen. Det är skönt att komma ut i skogen och få lite tid för sig själv, få stanna upp i vardagen och att inte behöva bry sig sådant som att dammtussarna som växer i takt med tvätthögen. Samtidigt är det för det mesta fullt upp och uppbokat från morgon till kväll när vi är här. Släkt och vänner ska träffas och besökas. Inte för att jag inte vill, tvärtom, men det är ibland påfrestande då barnens rutiner helt försvinner. Är vi inte ute hos mamma blir det också dålig mat bestående av helfabrikat i olika slag.

Tanken var först att vi skulle fira in det nya året hemma med några vänner. När det ställdes in blev vi istället kvar här. Med timmar av matlagning, bror och syster med familjer över hit på middag samt en skrikig Malwa hann vi inte byta om på barnen till nyårskläder. Inte heller kom jag in i duschen som var tänkt. Lilleman lekte med sin morbror och hans tjej till han stupade.
När barnen sov drack vi konjak, spelade spel och vid tolvslaget skålade vi med champagne. Inget speciellt, inte som förr. Trevligt var det ändå och det var skönt att komma i säng i tid när ena dottern bestämmer sig för att ta morgon vid halvsjusnåret.

Många frågar hur jag hinner med allt jag gör, hur jag klarar av att göra så mycket med barnen.
På julafton pratade jag med en väns mamma, hon sa att hon älskade att vara hemma med sina barn. Att hon lekte mycket med dem och struntade i hemmet den tiden.
Det är också svaret på frågan jag får. Kläder tvättas med ligger oftast i en hög på matbordet i tv-rummet. Det dammsugs med det ligger garanterat tussar under sängen. Leksaker ligger allt som oftast spridda vind för våg i hela lägenheten. Allt det är ganska ofta påfrestande men jag försöker faktiskt att strunta i det. Strunta i det för att hinna umgås med mina barn. Jag vill inte gå miste om deras barndom för att ha ett fint och välpolerat hem. Tiden går fort nog ändå.

Nu under julhelgen fick jag också frågan om vilken som är den konstigaste frågan jag fått angående tvillingarna. Jag får, som många andra tvillingföräldrar, många frågor och kommentarer kring att det är just två. Det är ingenting jag har något emot, människan är i natur nyfiken.
Under graviditeten fick jag dock frågan om vi skulle behålla båda två. När jag som svar stod som ett frågetecken utvecklades frågan till att "ja, det kommer ju bli jobbigt."
Sen kan jag tänka att när tjejerna är så små att de är under året så är det ganska uppenbart att de är tvillingar. I framtiden kanske det inte är så självklart men nu är det en ganska konstig fråga att ställa. Antagligen ställs den för att inleda samtal, men det finns hundra andra frågor att inleda med än just en uppenbar. Ibland har jag lust att svara att de inte är det bara för att.
Nej då, jag tycker det är roligt med frågor och jag svarar gärna på dem så länge jag inte har bråttom någonstans. Om någon som läser här har en fråga svarar jag gärna på dem, inget att dra sig för.