Längtan

Igår var sista dagen jag jobbade det här året. Idag är sista dagen för lilleman på förskolan.
Jag har nämnt det många gånger så det kanske är en tjatig klyscha, men tiden går så sjukligt fort!

Nästa år börjar jag jobba på allvar, åttio procent men början i januari. Det med dubbla känslor.
Det är roligt att komma tillbaka till arbetet och mina kollegor. Jag trivs väldigt bra där och vi har bra sammanhållning, jag har saknat mitt jobb. Samtidigt känns det lite smått jobbigt att lämna tjejerna hemma. Jag kommer missa så mycket i deras utveckling. Jag hoppas verkligen inte jag missar sådana saker som första steg. Det skulle göra mig ledsen.

Tjejerna blir alltså sju månader i nästa vecka! Sju månader sedan jag vaknade och trodde jag kissat på mig. Sju månader sedan jag tänkte att det var den minst passande dagen de valde. Sju månader sedan vi träffade våra underbara tjejer för första gången!

Det har varit en roligt, väldigt intensiv och vissa stunder jobbig period. Jag ser det som en fördel att ha äldre syskon. Nu vet vi att vakna nätter och gnälliga dagar bara är för en kort period, det går över och det blir bara roligare med tiden.

På julafton ska vi vara hos barnens farmor och farfar, för på juldagen åker vi hem till Bergslagens skogar igen. Det har aldrig gått så här lång tid mellan gångerna jag varit där. Det ska bli så skönt att komma dit och andas den friska luften igen. Det ska bli roligt att få träffa minsta systersonen för första gången, och den äldsta igen. Jag saknar min familj och mina vänner hemma, jag längtar så till vi ska åka upp!

Lilleman och jag pratar om det varje dag, han längtar han också.