Sabine

En av mina vänner Karin (finns i blogglistan) har lyckats gå ner massa i vikt. Det hela började så, att hon ville komma i sina byxor igen.
Nu har hon funnit ett intresse som hon älskar och är duktig på. Just nu dedicerar hon sitt liv åt att nå sina mål. Jag är verkligen stolt över henne!

Med det sagt så såg jag en kommentar i hennes blogg som jag inte riktigt kan släppa. Jag minns inte exakt vad det stod men det var en tjej som skrev om samhällets syn på viktnedgång. Hon klagade inte på Karin men menade att folk ofta hurrar vid viktnedgång utan att tänka på hälsoaspektet. Den här tjejen skrev att det inte alltid är bra att gå ner i vikt och att det för hennes del ledde till anorexi, benskörhet och annat som kommer av näringsbrist.
Hon menade att hon inte blev lycklig av att gå ner i vikt, inte ens lyckligare.

Väldigt ofta läser jag status uppdateringar på facebook om de som testar nya dieter, hur mycket personen gått ner i vikt och så vidare.
Det är inte hälsosamt med överdrivet mycket fett men lite hull har ingen dött av.
Att vara mullig och nöjd över det måste vara så mycket bättre än att hela tiden sträva efter samhällets norm.
Jag säger inte att det är lätt, jag klarar inte heller alltid av att stå stark mot normen. För här är jag, som kommer i byxor jag sa jag aldrig mer skulle kunna ha.