Uppdatering

Nu har tjejerna blivit tre och en halv veckor. Så hur går det då?
Jag måste säga att det gått förvånansvärt bra, det är nästan så att jag väntar på att det ska vända.
Dem är inte riktigt synkade, men det är en fördel på dagarna då man kan mata en i taget. På nätterna är de relativt i takt vilket också är skönt då vi tar varsin, sambon och jag.

Under dessa veckor med bebisarna har vi bland annat hunnit med Liseberg två gånger, besök hos min mamma i Västmanland och en sväng till Ikea. Det flyter på och bebisarna sover för det mesta.

Lillkillen har tagit det riktigt bra att få syskon. Han vill hjälpa till mycket, bära på dem ofta och gosa med dem alltid. Det är mot oss han trotsar, han liksom förstår att jag är låst i soffan när jag matar dem små så då passar han på att dra ner kläder som hänger på tork eller dylikt. Sådant man får ta tror jag, det går förhoppningsvis över snart. En annan mamma sa att det antagligen har med åldern att göra också, hennes son som är ensambarn testar också nu.

Reflektioner jag har är att man drar till sig väldigt mycket uppmärksamhet. Det räcker med en runda på affären för att drygt fem olika personer kommer fram och kollar ner i vagnen och frågar om de är tvillingar och hur gamla de är osv.
Jag har inga problem att prata med främlingar men det känns som en vandrande cirkus ibland med all uppmärksamhet.

Det andra är att väldigt mycket fina saker, även från oväntat håll. Alla kläder kommer att komma väl till pass då båda kräks ganska friskt. Alla andra saker kommer såklart också att användas. Storebror har också fått väldigt mycket, även det oväntat.
Vi tackar så mycket än en gång för allt vi fått!

Till sist så upptäcker vi hela tiden hur begränsande det är med tvillingar. Har vi vår vagn med babyskydden på så är det ofta vi inte kommer in. Ica maxi på mölndalsvägen är ett exempel. Där måste man gå in via utgången, ingången är för smal. Vår smidiga vagn är alltså inte så smidig, eller så är inte samhället anpassat till syskonvagnar.