Vänner i grupp

I lördags var jag ute med några vänner. Vi hade väldigt trevligt och det gör jag gärna om.
Det var två vänner från en av mamma-grupperna jag är med i. Nu har det nog gått så långt att vi inte kan kalla det för mamma-grupper längre, det är väl ett gäng vänner nu för tiden.
I alla fall får jag nästan lite som dåligt samvete när jag gör så, alltså umgås med bara en del av gruppen utan att bjuda in den andra delen.

Det är inte så att jag ogillar någon, det är bara så att jag ibland vill umgås med en utav dem. Precis som jag hellre tränar med någon så kollar jag hellre på film med någon annan. Det kan också vara så att min sambo går bra ihop med den andres respektive och därför umgås vi på "tu man hand".
Det kanske inte är någon som tar illa vid sig, det är ingen som sagt något, men jag kan inte låta bli att känna så.
Detta gör att jag (känns det som) smyger med vad jag ska göra, eller vem/vilka jag ska umgås med. Självklart berättar jag om jag får en direkt fråga men kanske inte annars. Så borde det inte vara och kanske skulle det kännas mer naturligt om jag får in det i huvudet, att det faktiskt är okej och att man inte alltid måste bjuda in alla.

Om någon av mina vänner vill hitta på något med mig finns jag inte längre än ett samtal bort och det är väl så jag får tänka.