2012-02-09

Igår, efter att jag lämnat lillen på förskolan, gick jag ner till centrum för att uträtta ärenden.
Jag var framme strax efter nio och insåg att de flesta butiker öppnar kl 10. Jag går därför in på Hemköp för att bocka av det första på listan. När jag kommer ut därifrån står en man och kräks vid trappen som finns mittemot. Han kräks för att han är bakis/full, och hans vänner står bredvid med varsin ölburk i hand.
Jag vet inte hur andra känner eller vad andra tänker när de ser sådant men jag blir ledsen. Jag tycker att det är så sorgligt att jag nästan börjar gråta. Jag blir också arg över att det får vara så.

Det är inte jätte många, men jag har/hade en del vänner som fastnat i skiten alkohol och droger. Det är kanske inte så att de står vid "häng-stället" och spyr tidigt på morgonen men jag har vänner som tar en sup till frukost. Jag har haft vänner som helt gått upp i rök och jag inte hört av på flera år. Jag har haft vänner jag sagt upp kontakten med för att jag inte längre klarar av att vara i dess närhet. Jag har vänner som ibland ringer och berättar att de lever. Och så finns det de som inte längre lever.

Jag blir så arg över handlingsförlamningen som infinner sig när vännen inte vill ta emot hjälp. Det är så sjukt jobbigt att bara stå på sidan och titta på. För det är vad man gör när man har en vän som blundar för sina problem, när det enda man kan göra är att finnas som stöd.
Det kanske är därför jag reagerar som jag gör när jag ser en alkoliserad man kräkas tidigt på morgonen utanför matbutiken, den personen har antagligen också personer som stått handlingsförlamade och sett på.

Nu ska jag göra mig i ordning och åka in till stan för lunch med några nyfunna vänner.
Jag ska också ringa en av mina vänner och höra om hen lever.