Krock

Stress, stress, stress. Dagen började med en grinig bebis, som fick följa med till tvättstugan. Jag passade på morgonkvisten också på att boka övernattningslägenheten efter önskemål.
Efter att ha tvättat färdigt så tog vi oss till bussen jag och lillen. Han sov gott i vagnen när vi for in mot stan för att lämna mina betyg. Detta för att de som, förhoppningsvis, blivande arbetgivaren fått tigare hade försvunnit.

Därefter hoppade vi direkt på 4:ans spårvagn mot Mölndal station, där skulle vi möta upp en vän för lite lunch. Strax innan vi skulle nå korsvägen tvärnitar spårvagnschauffören. Jag hinner tänka "va fan håller han på med?!" innan jag ser en tjej kommer flygande och landar på vägen precis utanför fönstret där jag sitter. Hon rör sig inte. Jag tittar på hennes fingrar och på foten, som saknar en sko, men det händer ingenting.
Dörrarna på vagnen är låsta så vi kommer ingenstans, vi kan inte gå ut och hjälpa till. Några runt mig börjar gråta och jag kommer på det enda jag kan göra, ringa larmcentralen. Med skakiga händer slår jag in 112 och berättar att en tjej blivit påkörd och att det är bråttom. Det var andra som ringt före mig så de meddelade att ambulans är på väg.

Chauffören öppnade dörrarna längst fram och alla fick gå ut. Då det redan var en del som gått fram till henne så valde jag att inte dra fram lillen dit utan stod en bit ifrån. Ganska snart anlände ambulansen som direkt började sitt arbete med att rädda henne. Inte då heller gav hon något livstecken.
Jag såg inte hennes ansikte men skulle tro att hon var på väg till eller från skolan, högstadiet eller möjligtvis gymnasiet. På internet stod det kvinna i tjugoårs åldern.
Jag hoppas verkligen att hon överlever och mina tankar går till den stackars chauffören.

Notering: Självklart finns det kvinnliga spårvagnsförare, ca 40% av förarna är kvinnor (om jag minns rätt). Jag har en vän som kör spårvagn och tittar därför innan jag kliver på om det skulle vara hon som kör den jag ska åka med. Därför visste jag att det var en manlig chaufför.

Det blev till att gå nästan hela vägen till Mölndal station där jag blev bjuden på lunch. Tack så mycket E!