Sabine

Dagen började riktigt bra. Jag klev upp med lillen och gjorde honom i ordning. När det var dags för honom att sova middag fick han göra sin pappa sällskap, som hade fått sovmorgon, i vår säng. Medan de låg och sov sött passade jag på att städa övriga delar av hemmet, ordentligt. Därefter tog jag en lång, efterlängtad dusch innan grabbarna vaknade.

Medan sambon duschade gjorde jag i ordning lite lunch (frukost för sambon som sovit länge) som bestod av makaroner och köttbullar. Det är enkelt och bra när man ska iväg. Planerna var att familjen skulle till lek och bus landet tillsammans. När maten var färdig stängde jag av spisen och drog av stekpannan från plattan. Därefter vände jag mig för att skriva upp en grej, vad minns jag inte, på inköpslistan jag ska ha med till Ullared nästa vecka. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån att lillen fått tag på den heta stekpannan och drar ner den!
Den ramlar ner och träffar honom i ansiktet innan den far ner på golvet. Jag ser hur han står mitt på golvet med stekpannan i handen och köttbullarna rullar över hela det nytvättade golvet. Han säger inte ett ljud, bara står där och tittar.

Jag tar honom, springer in i badrummet och tvättar honom medan jag berättar för sambon vad som hänt. Det börjar då synas lite rött i pannan och på näsan. Jag och sambon diskuterar lite om hur vi ska göra men när det röda sprider sig så bestämmer vi oss för att åka in.
På barnakuten får vi komma in på en gång för att få smärtstillande och kylsalva över läppar, näsa, haka och panna. Sedan får vi sitta och vänta... Efter två timmars väntan får vi träffa en läkare, då har salvan gjort sitt och allt ser riktigt bra ut. Vi får instruktioner inför vintern och sedan får vi åka hem.

Det är mitt fel att jag vände ryggen till och inte hade koll på vad han gjorde. Det är mitt fel att jag inte förstått att han blivit så lång. Jag gick från världens bästa till världens sämsta på 0,2 sekunder.