Alla är vi olika

Igår fyllde en av mina bästa vänner år. Vi pratade en längre stund i telefon, som vanligt, om allt och inget.
Hon berättade att hennes son, som snart fyller tre, har rosa som favoritfärg. Hon har därför letat efter en rosa tröja åt honom.
Hittills har hon inte hittat någon. År 2011 finns inga rosa hoodies på killavdelningen. De flesta rosa tröjor som finns på tjejavdelningen är figursydda. Till treåringar!
I mina öron lät det helt sjukt så idag när vi var i stan letade jag. Jag hittade en rosa tröja som skulle kunna passa, av märket Nova star och kostade 399. Självklart hängde den bland plagg tillägnade tjejer men den var inte figursydd.

Va sjutton! Jag ville inte att någon skulle veta vilket kön vårt barn hade när han ännu inte var född. Detta för att vi inte skulle få massa rosa små ulliggulliga kläder om vi sa tjej, eller bara blåa om vi sa kille.
Nu får vi visserligen ändå mycket blått och väldigt lite rosa men de första klädena var i alla fall köns neutrala.

Det känns som att många skaffar barn i vår närhet. Jag har reflekterat att väldigt många redan innan barnet är fött delar upp det i könsroller och planerat att uppfostra barnet så. För mig låter det jätte konstigt, för mig låter det gammalt. Jag trodde att majoriteten idag struntade i allt detta, men oj vad fel jag haft.

Som sambon sa innan vi blivit föräldrar "om han vill gå till dagis i ballerinaklänning är det klart han ska få göra det."
Många mår otroligt dåligt för att de inte vill leva efter de normer samhället satt. Jag vill inte att vår son någonsin ska känna så och jag vill verkligen inte att han ska känna att vi placerat honom i ett fack. Vill han bära klänning ska han känna att han vågar visa det för oss och vi ska hjälpa honom att våga visa det för andra.
Jag trodde att alla tänkte så. Men om det är något jag lärt mig som förälder så är det att alla är olika.