Latensfasen

Igår kikade jag i vanlig ordning på "En unge i minuten".
Det får mig att börja tänka på min egen förlossning och hur den var.
Någonting som slår mig är att när mina värkar började bestämde jag att vi absolut var tvungna att åka och köpa vinterhjulen.
Så när jag hade mina första värkar vilade jag inte, jag kolhydratladdade inte. Jag satt på en verkstad på andra sidan stan och väntade på att vi skulle få tillbaka bilen.
Jag minns att jag var jätte hungrig och att det inte fanns något matställe i närheten. Vi delade på en burk cola från en sån där automat.
Sedan minns jag inte att jag åt något mer förän vi kom in på förlossningen och jag fick en macka.

Konstigt hur man kan reagera.