Igår kväll pratade jag med syster i telefon. Jag sa att det inte är långt tills vi träffas igen då jag åker upp i slutet av april.
Sen är det inte långt kvar tills brorsan tar studenten, sa hon.
Det gav mig lite panik. När Student-tiden är här, då är det sommar.
Va ska vi göra i sommar? Vi har inte ens planerat semestern, vilka veckor ska vi ta?
Sommaren är kort och då är hösten här. Jag ska ju börja jobba till hösten är det tänkt, jag måste söka jobb!
Vad vill jag göra då? Vilka jobb ska jag söka? Kanske borde kolla vad som ligger ute.
Ja och sen blir lillen snart ett halvår, så vi lär ju ta tag i det där med förskola också.
Måste boka besökstid så att vi kan se vilket som är bäst.
Vilka frågor borde man ställa? Vad är det som kan vara bra att veta?
Jag får ångest, för jag vill inte lämna ifrån mig vår son.
Det gör ont i mig att tänka på att jag kanske missar han första steg, eller hans första ord för att jag jobbar då detta händer.
Jag önskar att livet kunde fortsätta vara precis som det är nu, för nu är livet underbart.
Som ni förstår har jag en miljon frågor och en massa tunga grejer att ta tag i. Det ska jag inte ta tag i nu. För nu sitter jag ute i solen, medan tvätten blir färdig, och ser på min son som sover fridfullt i vagnen.
Livet är underbart just nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar