Mia

Jag minns dig på Gotland, tror det var första gången vi träffades, och att jag tänkte hur märkligt det såg ut med ett långt, vitt djur i koppel - Nikki.
Jag minns hur glad jag blev när jag hörde dig på radio, du berättade om när du skulle komma ut.
Jag minns också när vi stod utanför gamla expen och pratade om det sen.
Jag minns när vi hade studiebesök på ditt jobb, boken från "fyndhörnan" pryder fortfarande bokhyllan.
Jag minns hur vi gick fram och tillbaka utanför gymmet för att du spanade in den snygga tjejen som jobbade där.
Jag minns hur vi rally-körde från Köping till Kungsör, för att hämta en gäst till årskonferensen, i din gula räser.
Jag minns vår resa till Stockholm, då vi gick till Palmes grav.
Jag minns att vi nästan alltid satt bredvid varandra på mötena, och att du ofta bjöd på snus i olika smaker.
Jag minns när vi köpte våfflor efter den gigantiska ribs-buffén i Bryssel.
Jag minns när du berättade att du träffat en underbar tjej från Örebro.

Jag kunde inte tro det först, det kändes så overkligt. Inte förrän Johanna bekräftade kunde jag låta det sjunka in.
Det känns fortfarande helt overkligt, det är något som bara inte är som det ska.
Jag hoppas att det onda som fick dig att ta steget nu har lämnat dig. Du lämnar ett tomrum efter dig som inte går att fyllas, för det var Mias plats.
Jag ska göra det bästa av situationen, ta lärdom av den. Jag ska oftare visa mina nära och kära vad de betyder för mig.
Jag kan inte säga att vi var bästa vänner. Jag kan inte ens säga att vi var nära vänner, men vi var vänner i många år och har haft många fina stunder tillsammans.
Du kommer att saknas!

Vila i frid Maria Engström